En kreditprövning är aldrig bättre än sitt underlag. Det vet alla som arbetar med kredit. Men det finns en brist som är värre än ett tunt underlag, och den är svår att se utifrån: när något som inte kunde mätas ändå blir ett tal i beräkningen. Ett saldo som saknas blir noll kronor i buffert. En månad som inte finns i historiken blir en månad utan inkomst. En dubblett i importen blir dubbel lön. Ingen av siffrorna är fel i den meningen att systemet räknat fel. De är fel därför att de beskriver en annan person än den som söker krediten.

Den här artikeln handlar om skillnaden mellan okänt och noll, varför den skillnaden avgör om en prövning bygger på konsumentens faktiska ekonomi, och vad man bör kräva av ett system som arbetar med kontodata.

Fyra sätt underlaget sviker utan att säga till

Saldot saknas, men bufferten räknas ändå. Buffert i månader är ett av de mest använda måtten i en prövning: hur länge klarar hushållet sina utgifter om inkomsten uteblir? Måttet kräver ett saldo. Om kontodatan av någon anledning inte innehåller något saldo kan bufferten inte beräknas. Ett system som ändå räknar får noll månader, och noll månader läses av nästa steg som "kritisk buffertbrist". Resultatet kan bli ett avslag som grundas på ett mått som aldrig fanns.

Två inkomster i följd räknas som samtidiga. Den som bytt jobb under året har två lönekällor, till exempel sex månader var. Om systemet räknar ett snitt per källa över de månader källan var aktiv och sedan summerar källorna, blir månadsinkomsten dubbel: 30 000 plus 30 000 blir 60 000 kronor, fast personen aldrig tjänat mer än 30 000 i månaden. Varje del av beräkningen ser rimlig ut; det är kombinationen som är fel.

Samma transaktion förekommer två gånger. Vid import från flera källor, eller vid omkörning av samma period, händer det att en transaktion dyker upp dubbelt med samma identitet. En lön som räknas två gånger ger en inkomst som är dubbelt så hög som den verkliga. Felet är osynligt i rapporten, eftersom varje enskild rad ser korrekt ut.

Beloppet står i fel valuta. En lön i euro som läses som kronor ger en inkomst på ungefär en tiondel av den verkliga. Ett system som inte avvisar en avvikande valuta räknar vidare som om inget hänt.

Det gemensamma för alla fyra är att felet uppstår före själva bedömningen, i steget där rådata blir siffror. Den som bara granskar bedömningsreglerna hittar det aldrig.

Tre tillstånd, inte två

Grundproblemet är att de flesta beräkningar bara känner två tillstånd: ett värde finns, eller det är noll. Verkligheten har ett tredje: värdet kunde inte mätas.

Skillnaden låter akademisk men är avgörande i praktiken. Noll kronor i buffert är ett mätt värde som betyder att hushållet saknar marginal. Okänd buffert betyder att vi inte vet, och det kräver ett annat beslut: inte avslag, inte beviljande, utan manuell granskning eller komplettering av underlaget. Ett system som inte kan uttrycka "okänt" tvingas välja mellan att hitta på en siffra och att låtsas att måttet inte finns. Båda alternativen döljer bristen för den som ska fatta beslutet.

Samma princip gäller för underlaget som helhet. Dubbletter och fel valuta är inte dåliga värden som ska vägas in; de gör att underlaget inte kan användas i befintligt skick. Rätt beteende är att stoppa innan beräkningen, säga exakt vad som är fel, och låta en människa avgöra hur det ska hanteras.

Varför det här spelar roll just nu

Den nya konsumentkreditlagen, som träder i kraft den 20 november 2026, ställer krav på att kreditprövningen bygger på uppgifter om konsumentens faktiska ekonomiska situation. Vi har skrivit om vad lagen innebär för kreditgivare och om de särskilda kraven på BNPL och delbetalning.

Kontodata är ett starkt underlag för en sådan prövning, eftersom den visar verkliga inflöden och utflöden i stället för uppskattningar. Men styrkan försvinner om data som saknas fylls i med antaganden. En prövning där bufferten är påhittad noll, inkomsten dubbelräknad eller valutan fel beskriver inte konsumentens faktiska situation, hur verifierad källan än är. Kvaliteten i underlaget är inte en teknisk detalj vid sidan av lagkravet; den är förutsättningen för att kravet alls ska kunna uppfyllas.

Så arbetar vi med det i Truevi

Vi bygger beslutsstöd för kreditbedömning på kontodata, och de fyra felen ovan är sådana vi själva har letat efter, hittat och åtgärdat i vår egen programvara under hösten, innan den används skarpt. Det har gett oss några principer som vi tillämpar konsekvent.

Underlaget kontrolleras innan något beräknas. Dubbletter med identiskt innehåll tas bort och räknas. Samma transaktions-id med olika innehåll, liksom transaktioner i annan valuta än svenska kronor, gör att underlaget avvisas med en tydlig kod i stället för att räknas vidare.

Mått som inte kan mätas rapporteras som okända. Saknas saldo redovisas bufferten som okänd och ärendet markeras för manuell granskning. Det blir aldrig noll, och det påverkar inte poängsättningen som om det vore noll.

Inkomsten räknas per kalendermånad på en gemensam axel, så att en månad bara kan ha den lön som faktiskt kom in den månaden och två källor i följd aldrig summeras som om de vore samtidiga. Är historiken kortare än tolv hela månader sägs det rakt ut i underlaget.

Varje underlag anger vad som mättes, vad som inte kunde mätas och varför. Det är inte ett tekniskt tillägg utan själva poängen: den som fattar beslutet ska se bristen i stället för att få den dold bakom en siffra.

Fem frågor att ställa till ett system som arbetar med kontodata

Vad händer när ett saldo saknas? Rätt svar innehåller ordet "okänt", inte ordet "noll".
Hur hanteras dubbletter? Tas de bort, räknas de, och syns det i underlaget att det skett?
Vad händer med en transaktion i annan valuta? Avvisas underlaget, eller räknas beloppet som kronor?
Hur räknas inkomsten över tid? Per kalendermånad, eller som snitt per källa som sedan läggs ihop?
Visar underlaget vad som inte kunde mätas? Om det bara visar siffror är det omöjligt att veta vilka av dem som vilar på antaganden.

Vanliga frågor

Är det inte bättre att alltid ge ett svar än att skicka ärendet till manuell granskning? Nej, om svaret bygger på ett värde som inte fanns. Ett beviljande på en påhittad buffert är en kreditrisk, och ett avslag på en påhittad buffert är ett felaktigt nej till en kund. Manuell granskning av ett tydligt avgränsat problem är billigare än båda.

Hur vanligt är det att saldo saknas i kontodata? Det varierar mellan banker och anslutningar. Det viktiga är inte frekvensen utan att systemet beter sig rätt när det händer.

Kan ett okänt värde ändå påverka beslutet? Ja, men öppet: som ett skäl till granskning eller komplettering, inte som ett dolt tal i en poängsumma.

Gäller det här bara kontodata? Nej. Samma princip gäller alla underlag, även registerdata och uppgifter från kunden själv. Kontodata gör den bara mer synlig, eftersom så många mått beräknas automatiskt ur råmaterialet.

Denna artikel beskriver vårt arbetssätt och allmänna principer för datakvalitet i kreditprövning. Den ersätter inte juridisk rådgivning. Den nya konsumentkreditlagen: prop. 2025/26:223.